Hästar i mitt liv

Fullblodsaraben El Aamal var till att börja hingst när jag träffade honom första gången på ett läger 1982.

Köpte honom sedan året efter. En underbar häst med superläckra gångarter.

Tyvärr så släpptes han vid ett obevakat ögonblick ihop med gräsbroddade tävlingshästar.
Han var som sagt lite kaxig eftersom han var nykastrerad och fick två ben avsparkade.

Na Fayette var en korsning mellan varmblod och arab. Hon var ganska outbildad när jag fick hem henne.

Många klandrade också hennes blodslinjer, men oftast teg dom sedan dom sett henne agera på hoppbanan. Hon var nämligen helt oslagbar.

"Jaffa" var ganska svårriden och man fick verkligen kämpa för att hålla henne på "rätt" köl.

Bonzassa var en fullblodsarab. Henne hade jag mycket roligt med. Hon blev inkörd på en travbana(!) i Hällefors bl.a.

Tog sedan föl på henne med en hingst som heter Flyinge Amiral...

Här vid sidan har Sassa sitt lilla föl Excalibur.

Han såldes sedan vidare till en tjej på Alnö utanför Sundsvall.

Senare så skänkte jag bort Sassa till min lillasyster då hon fyllde 18.

Nina och Sassa var ett radarpar. Många goa skratt när man såg dom.

Tyvärr så förolyckades Sassa på samma sätt som El Aamal gjorde. Hon fick sitt bakben avsparkat ute i hagen och vi blev tvungna att ta ut nödslakten.

Tyvärr var det samma år som hon hade blivit "godkänd" till Pomar.
Det året handplockade Pomars ägare 5 ston och Sassa var alltså en av dom.
Det blev inga fler föl...

"Nessy" fick jag av föregående ägare. Av någon konstig anledning så fäste jag mig väldigt mycket vid detta sto:

Hon hade ögonsjukdomen uveit som redan hade gjort henne blind på ett öga...
Hon var oerhört skarp i huvudet...
Hon var inte ridbar för fem öre...
Och hon var knappt 145 cm över havet....

Men hon och jag utvecklade en speciell relation som bara hästfolk kanske förstår.
Nessy fick jag sedan ta bort när uveiten även spreds sig vidare till sitt seende öga.

Än i dag kan jag känna stor saknad och sorg att hon tyvärr inte finns kvar i stallet.

Leonesse är den sista dottern som Nessy fick. Hon fick ett helt år extra på sig eftersom hon slet av tåsträckaren på ett bakben innan hon fyllde 1.

Är inkörd och nu finns hon hos en vän till mig som skall försöka få fason på henne.

Leonesse har stora problem med sina brunster och blir oberäknelig.

Nu för tiden så känner jag igentligen inget behov att ha en egen häst. Vi har stallet fullt med andras hästar och dom kräver sin dagliga skötsel.
Men nog har tankarna funnits att jag en dag återigen skall skaffa mig ett sto av rasen fullblodsarab...
Och man vet aldrig...en dag så kanske hon dyker upp.

Cocktail var en inackordering..
alltså intet min egen häst. Men hon blev väldigt speciell och hon kommer allltid att finnas hos mig..på något sätt.