Råmjölk, foalcheck och plasma till föl

Det absolut viktigaste är ÖVERVAKNING. Glöm det där med att gå på bio eller åka till grannen och ta en fika, då man har ett sto som är redo för fölning.
Man åker INGENSTANS.
Man går dygnet runt på stona. En är vaken och en sover. Därav vår totala osociala kompetens under tiden april-juni ;-)

Vi hade förut en s.k. svettdetektor. En sele med inbyggt larm som skickade en signal in i huset då stoet svettades inför fölning. Men vi ansåg den så pass opålitlig att man ändå var uppe och glodde på märrarna.
För antingen så falsklarmade den 100 gånger per natt (Maternelle) eller annars så larmade den inte alls för att det var en "enkel" fölning och stoet svettades ingenting. (Piece bl..a.)
Och samtliga tyckte alltid att det var en dålig idé att ha en rem dragen runt magen och såg ut som rabiata dinosaurier då dom hörde oss komma med "grejorna"

Så nej. Den avyttrades och hänger i en garderob och så handlade vi in 4 stycken övervakningskameror.
Nu kan man sitta inne och titta på tv och ändå ha full kontroll på vad dom pysslar med nere i stallet. Enda funderingen kanske från besökare är vad det är för antenner som sitter överallt ute på stallväggarna. NATO-övningar är standardsvaret.

På bilden här ovan till vänster, som jag har fått lånat, så ser man läckage på ett sto.
Detta vill man INTE se före fölning. Det kan handla om mycket värdefull råmjölk som går åt skogen.
Och råmjölken är livsviktig för det nyfödda fölet.
Vi brukar nappa fölet dryga timmen efter fölning. Då mjölkar vi från stoet och ger ungen tills den kan stå stadigt och dia själv.
Hingstföl är mera lata av sig och kan behöva flera givor.
I snitt skulle jag kunna säga att efter tre givor så är ungen uppe och äter själv.

Varför håller vi då på med detta?
Jo, därför att fölungens tarm har en begränsad tid då den tar upp antikropparna från råmjölken.
Och nu för tiden så avvaktar man inte på att den skall komma upp själv utan man nappar
för att vara säker på att den hinner få i sig råmjölk/antikroppar INNAN tarmen stängs. Sen är det för sent.
Och det är då som ungen ligger väldigt risigt till och kan bara inom några timmar vara helt förlorad.

Refraktometern är ovan på bild är en efterlängtad "uppfinning" Den fungerar lite grann som en glykolmätare men för råmjölk i stället.
Enkelt sagt så får man ett direktsvar på vad stoet har i juvret då hon fölat. Man droppar lite på glaset. Stänger igen och siktar mot en ljuskälla för att avläsa värdet.
En skala från noll och ingenting och upp till 35 kan man se.
Allt under 20 är en varning på för lite antikroppar. Men flera faktorer spelar in. (vilket jag kommer till senare här)
Men har stoet dåligt värde så är det bara att knata in i frysen och tina upp råmjölk som vi sparat tidigare och nappa ungen med det i stället.
Det här kan man göra fram till att ungen står själv.
Har den en gång börjat dia så är det en total omöjlighet att försöka nappa den.

Om vi nu börjar med att förklara foalcheck här:

Oavsett vad mamman har för värden på sin råmjölk så kommer veterinären alltid dagen efter för att ta en foalcheck.
Ett enkelt blodprov på ungen som på enbart några minuter ger svar på om ungen har fått tillräckligt med antikroppar i sig eller ej.

Ett typiskt fall på underkänd foalcheck var Isas unge.
Den var som en trimmad iller direkt från start.
Och enligt vår erfarenhet så får man vara väldigt observant då fölungen är "överaktiv"
För då kan det rasa väldigt fort.
Isas råmjölk låg på 19.
Något som inte är helt ovanligt i mätningssammanhang och behöver inte vara en katastrof.

Men i Isas fall så var det det. Hennes unge, trots att han var pigg och vaken, trots att han busade runt i halmen, så hade han väldigt låga värden i blodet.
Han behövde plasma, inte bara en gång utan två gånger för att komma upp i godkänt värde.

Isas unge är ett typexempel på vad som skulle hända senare.

Man tycker ungen är pigg och hela alltihop ser ok.
Man släpper ut den, och allt ser normalt ut.
Några timmar/dagar senare så skulle han börjat bli slö. Slutat dia och svullna upp i lederna. Hög feber.
Detta kallas även fölsjuka och då är det bråttom. Man har inte många timmar på sig att agera utan det blir akutresa djursjukhus.
Där spolar dom ur infekterade leder, ger plasma och hoppas det skall gå vägen. Gör det inte det, så får man åka och hämta enbart mamman. Fölungen är då död.

I mer "lindriga" fall så kan ungen klara sig bättre eller längre tid. Men är mottaglig för allt vad basilusker heter. Ett sår på ett ben och så är hela cirkusen igång. En annan mycket vanlig inkörsport för fölsjukan är naveln.

(därför släpper vi INTE ut fölungen första dygnet och aldrig före en foalcheck)

Man jämför färgen mellan prickarna 2, 3 och 4.

Foalchecken här är den godkända varianten.Värdet mäts i IgG. Över 800 är godkänt.
Vid 1. Där droppas ett speciellt reagensmedel.
Vid 2 är under 400 IgG
Vid 3 är under 800 IgG
Vid 4 läggs blodprovet och det är där man läser av svaret på vad ungen ligger i värdet.
Allt tar under 10 minuter.
Där 4 skall vara mörkare än 3. (Isas hade ljusare än 2 och låg alltså på under 400)

Som sagt. Många ston ligger på ett värde kring 20 på refraktometern. Vissa ungar klarar sig på det och andra behöver hjälp. Detta trots att båda har diat ordentligt. Blivit nappade och ser alerta ut.
Beror på en omständighet till. Och det är tarmens förmåga på den lille, HUR den tar upp antikropparna via råmjölken. Detta går inte att sia om utan enbart en foalcheck kan ge svar på läget.
Och då bör man alltså vara observant på ALLA nyfödda föl. Mamman kan ha bra råmjölk och ÄNDÅ få en "krångelunge"

Dom första 12 timmarna (inom 3timmar är optimalt) kan man sonda antingen råmjölk från frysen eller plasma. Den (antikropparna) passerar ju magen och tas upp sen via tarmen.
Efter 24 timmar så får man ge plasma intravenöst.

Då kommer vi till kategorin "krångelungar"
Dom visar otillräckliga värden på foalchecken och ligger i mycket stor riskzon för att sjukna in inom en snar framtid.

Det finns massor med uppfödare som kanske enbart har en hobbymärr, som betäcks, som fölar, som släpps ut i nån lerig hage och som senare, om dom hinner, får åka i illfart till stora djursjukhuset för att ungen är mer än lovligt risig. Väl där så riskerar ungen inte bara sjukna in av sina egna medsläpande bakterier utan även alla andras som står på kliniken.
Den kommer att få akutvård och ägaren hoppas att försäkringen gäller.
För en sådan resa blir dyr, mycket dyr..

För att tillverka egen plasma behövs det uppfyllas vissa kriterier.
Först och främst en veterinär som är villig att åta sig ett jobb på väldigt många timmar.
Det behövs en valack i bra ålder. Helst under 15 år.
Valacken ska vara fullt vaccinerad och kärnfrisk.
Den skall också ha tålamod att orka stå på ett och samma ställe helt utan anledning.
Skall inte vara rädd och fjompig för en massa stick

Under tiden som Kilten tappas på blod så måste en person hålla i påsen och vicka den fram och tillbaka hela tiden. Detta för att bloden inte skall stelna

Och denna grabb får avsluta denna infosida.
En prematur unge, alltså för tidigt född, behövde akut vård dygnet runt.
Vi tappade bort räkningen på alla foalcheck som togs. Han pendlade mellan noll och ingenting och upp till godkänt, för att sedan rasa i värdena igen.

Då han kom till världen kunde han lyfta huvudet och lite till men inget mer. Men han hade kämparglöd.

Så en kombination av refraktometern, som visade dåliga värden,..
Ett antal foalcheck som visade att ungen inte tillgodogjort sig några antikroppar alls...
En valack som heter Kilt du Blary, som såg till att lillen fick plasma...

Ungen själv med kämparglöd...
Vår envishet att "det ska jävlar gå"...
Och framför allt ett antal veterinärer som ställde upp till 100 procent!!!!

Gjorde att denna Adrians Fighter nu får, som alla andra föl här hemma, springa runt i gröngräset och leka.

Ett exempel är Cienta. Fölade på tre sekunder blankt i hagen. Och hade noll och ingenting juvret. In med mor och son på box och prover från refraktometern togs flera gånger. Men nej. Noll och inget i juvret. Veterinär kom. Cirka 3 timmar efter fölning sondade vi lillen med plasma. Och foalcheck togs dagen efter med godkänt resultat. Cientas juver fylldes på när ungen var ca 4-5 timmar gammal. Men några antikroppar kunde vi se oss i stjärnorna efter. Så Cientas unge hade nog inte sprungit i hagen nu om man hade låtit allt vara.