Överberga föl 2009

Pretty är en lögnhals. Hon gick över tiden, fräste om att det var kallt och var allmänt retlig.
- Näää, sa vi. Hon lär knipa ett tag till. Har ju knappt satt nåt juver.
Varje dag vid insläpp så sa hon: - 10 dagar kvar.
Fölkameran igång som vi tittade på med jämna mellanrum. Nä. Enda vi såg var att hon flyttade runt hösilaget i tytp vänstervarv i boxen. Runt, runt.
Och så kom Frida en mogon och sa i förbigående..
-Gick det bra?? Vaddå bra? Frågade jag.
-Ja men Pretty har ju fölat........
Hejochhå ner till boxen med stora kliv. Där står Pretty med världens största ansvar i form av ett litet hingstföl som skuttar runt.

Sotarn körde med sin sedvanliga irländska julafon. Vevade med huvudet så att vi blev snurriga. Hon gjorde fula miner rätt i kamera-linsen. Svårt att hålla sig för skratt då underläppen pekade åt höger och överläppen åt vänster. Hur bär hon sig åt?
Vi tittade till henne i över en vecka. Förvisso inte helfyllt juver men vi minns hur det var förra året..japp.

Men Sotarn ville annat. Först hålla oss vakna helt i onödan och sedan lägga sig ute på eftermiddagen för fölning i hage. Lillan fick åka skottkärra hem medans en flock galna märrar sprang efter och skrek : - DEN ÄR MIN!!!!

Maternelle tillbringade sin sista period med att sova. Låg och snarkade i trädgården så
att fönstrena skallrade.
Gäsp, pust och stön. Hon är aav den sorten "hopplös att övervaka fölning"
Hon visar inget, får inget juver och låtsas som det regnar. Nu började vi titta i kameran tidigt, klämde och kände på henne men NÄ!!
På kvällen stod hon och åt och fölade samtidigt. Men si där..det såg vi. I kameralinsen..jajamen!!

Ulla bökade runt i trädgården dag in och dag ut. Varje gång man tittade till henne så lyfte hon ett framben och bevisade vad duktig hon är att stå på tre ben. Därefter grävde hon en grop. Mycket gropar hann det bli..japp.
Natten då hon fölade moblerade hon om hela boxen.
- Det där ska ligga där..och det där skall ligga där. Nä..tvärtom skulle det ju vara.
-Det där skall ligga under och det där över. Höet skall ligga överallt..
Så höll hon på i någon timme för att sedan föla på dryga 3 sekunder blankt. Fölungen hoppade upp innan någon i huset ens hann reagera.

När Sweet skulle föla så kan man lätt snacka om dåligt humör. Hon var helt vansinnigt arg på allt och alla. Hela ansiktet full med tänder.
Och hur gjorde hon då?? Jo, först fick hon frukost. Och medans hon åt så gick jag och släppte ut hästarna i kallstallet.

När jag kom tillbaka för att släppa ut henne och hennes kompisar så var det tvärnit i boxen.

Även hon fölade i typ 1.12 tempo och var då ännu argare. Men det var bara att klampa in, jodopaxa navel och pyssla. Svordomar öste över mig men mer än så var det inte.
Sweet är av den privata sorten och vill vara ifred, och då får man finna sig i att man ej skall titta på henne. Underbar mamma som tar väl hand om sin lille.

Fölston ÄR märkliga. Diamanten bodde i gamla stallet till att börja med.
Då hon skulle börja bevakas så flyttades hon in till seminstallet. Hon hade ett eget
sätt att protestera.
Fötterna i backen och:
-NÄ, där går jag inte in!! Ful tant på andra sidan gallret (Ulla Blågul) frästen hon om.

Som hämnd så ställde hon sig mot andra väggen på så sätt att man enbart såg nedre delen av hennes fyra ben i kameran. Så var det ena natten efter den andra.

Men då hon skulle föla vad gör hon då? Jo, placerar sig mitt under kameran och grejade med diverse sysslor. I kameran såg man då en stor mage uppifrån. Sånt räcker för att man skall skärpa sinnena. Och visst fick vi rätt. Fölade gjorde hon.
Stort bautaföl av den rödfärgade sorten som det är fullt ös på.

Vamp fyllde i juvret alldeles för tidigt. En månad före fölning så hade hon vaxdroppar. Vi satte bevakning dygnet runt och var beredda på intensiv-vård om fölet levde då den kom ut.

Med lite tur så gick då Vamp en vecka till. Fölade ståendes efter väldiga värkar.
Jag och Gunnar stod bakom och höll i ungen så länge det gick medans blodöverföringen via navelsträngen pågick.

Vamp hade heller ingen råmjölk alls så vi fick till att börja med nappa ungen från lagret i frysen.

Dagen efter fick vi sedan sonda den lilla. Proverna på foalcheck nr. 2 visade till slut godkänt.

Lillan är som en trimmad moppe ute och mamma Vamp har fullt upp att hålla reda på henne nu.
Ett tack till Sparklingeye, Maternelle och Bluepearl som bidrog med råmjölk förra året. Denna trio räddade Vamps föl i år.

Jamacan tillhörde dom sk. smygarna. Var helt som vanligt på kvällen och utökade boxinnevånarna till 2 på morgonen.

Gunnar var bara med ifall att...
Men en sak är säkert. Några tjuvtittande grannar tolereras inte. Då ryker det brädor i alla vädersträck...

Diana är lite av den typen "fröken bråttom".
Kvällen innan fölning så var hon först in i stallet.

Väl inne så startade hon företaget "Ät trä och ligg i lä" AB

Hon började systematiskt tugga i sig träskivan som satt på boxgallret som en värsta bäver.

Därefter la hon sig att föla precis där bilden var som sämst i kameran. Eftersom fölungen var gul/röd i färgen så blev hela övervakningen väldigt annorlunda. Men allt gick bra och ungen är av en klart större modell.

Pärlan hade väl igentligen inga problem alls. Varken med sig själv, boxen eller oss.
Men grannen, den ni!!!
-Så där skall man inte se ut. Vit överallt i hela pannan! Tjoade Pärlan om till Diana.

Jo då, vi hade skivor mellan boxarna för minsta möjliga insyn. Förutom 5 centimeters springa på ett ställe. Ett öga på varje sida om gallret räckte där för att förstöra nattsömnen för oss. Eller tja, vaddå nattsömn..
- Här skall det inte sovas! Här skall fölas! Vrålade Pärlan.

Bahia patrullerade staketet. -Vill in!!!! Men hon trampade oroligt i boxen -Vill ut!!!

Däremellan stoppade hon i sig allt hon kunde få tag på och storleksmässigt ändrade hon form och storlek från tennisboll till badboll..

Fölade gjorde hon nog i samma tempo. Ingen hann med utan det sa bara poff och så stod det en liten tös brevid och diade.

Dunk,dunk,dunk hördes det utanför sovrumsfönstret när 8 fötter storlek 5 klampade förbi på natten.
Mallan fick gå i trädgården den sista tiden ihop med Nettan. Vi la ut en massa halm för det var tänkt att hon skulle föla ute.

- INTE ALLS!!! Tjoade hon om. Jag skall ligga här där det är lerigt och skitigt!! Tjoade hon vidare om.
Vattnet gick och nån halmhög var det ingen tanke på att ligga i. Bara att släpa ner henne till boxen. Mutter, mutter hördes det i andra änden av grimskaftet. Det krävdes en del arbete att få ut den lille som var lika bred som en ladugårdsvägg över bogen. Men allt gick i alla fall bra.

Och i och med att Mallan nu fölat så är fölsäsongen över här.
12 föl föddes varav fördelningen jämn på 6 hingstföl och 6 stoföl.
Väl mött här nästa år